Bestigning av vulkan Acatenango

Det är en tidig morgon runt påsk och vi befinner oss i Antigua, Guatemala. Våra vandringsryggsäckar står packade på golvet och vandringskläderna är framlagda. Vi ska vandra uppför en vulkan!


Vi plockas upp av företaget vi bokat vandringen med och körs ut till deras by, tätt intill vulkan Acatenango. Vi blir tilldelade matpåsar med frukost, lunch och snacks, plockar på oss vantar, halsdukar och mössor och packar ned i våra ryggsäckar. 4200 meter över havet ska vi och dessutom övernatta i tält.


"Vi glider, det rasar lavasten och vi svettas"

När alla stuvat om sin packning körs vi den sista biten till vulkanen. En massiv vulkan brer ut sig framför oss och vi häpnas över synen. Vi kliver ur bilarna, rättar till den sista utrustningen och därefter börjar vår vandring uppåt. Det visar sig bli en riktigt tung start. Det är två steg upp, ett steg ned. Vi glider, det rasar lavasten och vi svettas. De som besteg vulkanen igår är nu på väg ned och ropar hurtigt ”come on, quys. You can do this. It is SO worth it”. Men de peppiga orden känns nästan som ett hån, HUR kan något vara värt detta?, undrar vi alla med svetten droppandes i pannan. Även de mest vältränade i gänget frustar. Under ett tillfälle kommer två 70-åringar joggandes ned för vulkanen. ”Det är helt fantastiskt däruppe. Kan vi, kan ni, ungdomar!”. Och jo, kan de så måste ju faktiskt vi kunna!

Efter någon timme byts lavagruset ut mot mer fast mark och det är äntligen två steg upp, inga steg ned. De fantastiska vyerna börjar dessutom uppenbara sig. Det känns som att man kan se hela jorden härifrån.


Efter många timmars vandring samt lunchpaus så är vi framme vid vårt camp. Helt klart första parkett! Vi har ju bestigit vulkan Acatenango, men det är vulkanen bredvid – vulkan Fuego, som är den riktiga showen. Vid ankomst är den dock täckt med stora moln och vi undrar förbryllat ”kommer molnen hinna försvinna innan vi ska ned?”.


Vi stuvar in våra saker i våra tilldelade tält, medan våra guider lagar middag över öppen eld. Maten smakar fantastiskt efter många timmar av vandring och vi alla sitter ihopkurade runt elden, det börjar bli kallt. Vi pratar med varandra och utbyter erfarenheter. Någon har rest i ett år, världen över. Någon är här för en veckas semester. Någon annan har ett utbytesår i Mexico och är här över lovet. Det är människor från världen över. Guiderna berättar coola historier om vulkanen och vi lyssnar nyfiket.


"Man kan se ända till mariannelund. precis så känner jag - fast ännu större"

Plötsligt dundrar det till och marken skakar svagt. Vi alla skriker – av lycka! Vulkanen bredvid sprutar ur sig röd lava och himlen täcks av mörkgrå aska. Och så fortsätter det, var tioende minut under hela kvällen och hela natten. I tältet på natten kastar vi oss upp och ut varje gång det smäller. Vilken upplevelse! Och för varje utbrott blir det nästan bara coolare och coolare, vi slutar aldrig förundras.


Dagen efter tar vi den sista biten upp till toppen. Nu känns höjden av och det är tungt att andas och tungt i benen. Men vi kämpar på till toppen och plötsligt står vi där – med världen framför oss på riktigt! Solen sipprar sig långsamt uppåt och lyser upp himlen i alla möjliga färger. Rosa, röd, orange, blå, lila… Jag minns Ida i Emil i Lönneberga utbrista ”man kan se ända till Mariannelund”. Och precis så känner jag, fast ännu större.


Efter att ha förundrats, fotat och förundrats lite till beger vi oss nedåt. Vandringen som uppåt tagit 7 timmar, tar nu knappt 2 timmar nedåt. Vi joggar och glider nedför vulkanen.


Att bestiga vulkan Acatenango i Guatemala har varit en av de häftigaste upplevelserna någonsin för mig. Naturen är så obeskrivligt mäktig.


RESEINSPIRATION

Läs om alla destinationer jag besökt.

Hemsidan är skapad med