Matmarknaden i centrala Marrakech

Marocko

Publicerat: 2018-12-27

Jag blickar ut över det gräddvita molnhavet. Solens strålar kittlar mig i ögonen och jag njuter. Jag har just lämnat ett grådassigt Sverige för att bege mig till Marocko, ensam.


Jag minns första gången jag reste helt ensam. Det är 5 och ½ år sedan nu. Jag var 17 år och skulle till Afrika och arbeta på barnhem. Vilken tonåring jag var. Tog alla mina besparingar, betalade en hutlös summa till en volontär-organisation och bara drog till Afrika huxflux. På flyget var det mest pirr i magen, jag var ju van vid att flyga och resa, så det var inte så farligt. Men ibland stang det till i mig, "vad har jag gett mig in på?". Det var en nervös, spännande, häftig, omvälvande, lärorik och rolig tid i Tanzania på barnhemmet.


Nu däremot, är jag 5,5 år äldre och med många erfarenheter rikare. Det känns inte alls nervöst att sitta där på flygplanet utan resesällskap, utan bara spännande. Hela världen är mitt hem och potentiell vän finns i alla jag möter.


Efter fem timmars flygning slår vi ner på Marockansk mark. Solen är just påväg ned och färgar den Afrikanska himlen alldeles röd. Jag plockar upp mitt bagage, tar ut pengar och hoppar in i en taxi. 100 dirham (100 sek) in till stan.


"Till vänster om restaurangen, ta vänster och in i medinan", lyder min vägbeskrivning jag laddat ned från hostelet. Jag går in i medinan som är full av affärer, dofter och människor. Tusentals mönster och färger beklär tallrikar, mattor, kläder och lampor. Klockan är sju på kvällen och det är verkligen liv i rörelse.

När jag kommer fram till dörren till hostelet är det en grekisk backpacker som ska in samtidigt. Vi småpratar medan jag checkar in och bestämmer oss att slå varandra följe till matmarknaden för att äta. Backpacking är verkligen fantastiskt och särskilt när en reser själv. Ett hej är en början på en intensiv vänskap.


Vi tar oss till square Djeem el Fnaa. Inkastarna till matmarknaden sliter och skriker på oss. Som van resenär är det bara charmigt. Att inte tänka efter på allt utan bara säga ja till saker är något jag eftersträvar mer i livet. "YES" säger jag till en inkastare och vi slår oss ned på en bänk, inlätt i färggrannt Marockanskt tyg.

Vi börjar småprata med våra bordsgrannar. Uyi från norra Spanien och Helena från Moldavien. Vi pratar om resor, Marocko och våra liv. Jag blickar ut över matmarknaden och fylls av glädje. Dofterna, färgerna, livet. Det är så vackert! Mindre vackert när vi sedan får notan. Men det får vara en annan historia! Maten smakade iallafall fantastiskt.


Vi avslutar kvällen med en promenad. Vi strosar längst gator och inne i medinan. Första kvällen i Marocko tog mig med storm!

RESEINSPIRATION

Läs om alla destinationer jag besökt.

Hemsidan är skapad med