VOLONTÄR PÅ BARNHEM

Efter gymnasiet flyttade jag en snabbt sväng till Umeå. Planen var att direkt hoppa på en kandidatexamen, men väldigt snabbt insåg jag att det inte var vad jag ville. Varken själva linjen eller att studera på en gång. Jag ville ju få tid för finna mig själv och upptäcka världen. Jag fick ett jobb i kundtjänsten på Upplands lokaltrafik (jag var så stolt!). Jag visste att jag ville spara ihop till en rejäl resa och mindes hur underbar resan till Tanzania var, två år tidigare. Klart jag skulle jobba på barnhem igen. Jag googlade som en galning under den hösten tills jag fann ett barnhem i Uganda. Det var en svensk tjej som startat det några år tidigare och jag tyckte att barnhemmet verkade fantastiskt, men också verksamheten runt omkring. På deras hemsida KidsofUganda kan ni läsa mer.


Jag fick komma på "anställningsintervju" i Stockholm med en ur styrelsen. Fantastiskt fint att se att de var så måna om att det skulle vara rätt person som åkte ned till deras barnhem. När jag åkte till Tanzania bokade jag resan via Volontärresor, där kändes det verkligen att det var en business (man betalar tiotusentals kronor för att åka dit), medan via Kids of Uganda så bidrar man främst med sin tid och kunskap (jag var bland annat med och hjälpte till i processen för att bygga en lekpark i byn).

Det var en enormt vacker resa. Som jag även sa om min resa till Tanzania, jag åkte dit i tron om att jag skulle hjälpa dem, istället kom jag hem som en ny person. Självklart känner jag att jag kunde bidra massor till barnhemmet. Jag hjälpte till med läxor på ett sätt som den ordinarie personalen inte hade kunnat, jag gav mängder av kärlek till barn som förlorat sin familj, jag hjälpte till med hussysslor, undervisade lite i skolan osv. Men jag fick det tredubbla tillbaka. Det är så fantastiskt att leva så primitivt och inse vad som verkligen är viktigt. Det är otroligt att se att man kan vara lycklig trots att man varit med om trauman, att man inte har så mycket materiellt osv.

Varje kväll åt vid middag tillsammans under den stjärnklara himlen. Aldrig har jag sett stjärnor lysa så starkt som över Afrika. Vi åt ris med bönor, ibland avokado. Vi pratade, skrattade och dansade. Varje kväll fylldes jag med sådan tacksamhet. Tacksam för vilket liv jag själv föddes till, tacksam för att jag tog mig modet att åka på denna resa, tacksam för alla de människor som nu stormat mitt liv med kärlek och glädje.

Om dagarna när barnen var i skolan, så gick jag och den andra volontärtjejen ned till floden för att läsa, meditera och snacka. Resan var helt fantastisk, men det är också rätt tufft. Även om jag älskade att vara utan internet, leva primitivt utan rinnande vatten, med toalett som ett hål i marken, så är det också tufft att ändra sin livsstil så drastiskt. Det var oerhört skönt att det var en till tjej från Sverige där, så att vi kunde reflektera tillsammans. Bara en sådan sak att höra och ta in vissa av barnens livsöden. Det var bra att ha någon där att kunna ventilera det med.


På kvällarna gick vi alltid ned till floden igen men med barnen. De badade, lekte och sprang. Fantastiskt vackra vyer.

Jag önskar verkligen att alla hade möjligheten och modet att åka på en sådan här resa. Man lär sig så fantastiskt mycket om sig själv och om livet.

Som sagt väldigt primitivt boende. Toaletten på bilden fungerade inte, utan vi använde ett hål i marken på utedasset.

RESEINSPIRATION

Läs om alla destinationer jag besökt.

Hemsidan är skapad med